Det har varit en hel del snack om statligt riskkapital de senaste dagarna efter ett utspel från (s) om att det behövs mer riskkapital, och de föreslår en statlig satsning.

Direkt kommer många magreaktioner från olika håll. De allra mest märkliga är de som kommer från (c), som ju är de som drivit statligt riskkapital i störst skala med Inlandsinnovation, Fouriertransform och nu den enda vägens tidiga riskkapital genom ett förslag om super-Almi. Även Carl B Hamilton (fp) är tämligen missriktad i sin kritik på Newsmill.

Fredrik Segerfeldt pekar ut denna paradox i en egen artikel på Brännpunkt. Han har nyligen gjort en rapport för Svenskt Näringsliv, Jakten på innovationer, om just det statliga riskkapitalet, och tar som många den senaste tiden en avsats i Josh Lerners bok Boulevard of Broken Dreams. Det Fredrik lägligt missar att avhandla är det framgångsrika exempel för statligt riskkapital som Industrifonden utgör. De har både lyckats bidra till att få företag att växa och dessutom levererat bra resultat på insatt kapital (som återinvesteras i en s.k. evergreen-fond). 

Det som är ganska klart är att det inte är helt okomplicerat. Det finns dock en hel del saker som lätt glöms bort i debatten. Det finns ett stort antal positiva exempel på statlig inblandning i riskkapitalet, men då oftast när det agerar indirekt som en investerare i en fond. Här finns många exempel från exempelvis Israel och på senare tid Finland, som jag skrivit om tidigare.

Men också en av de mer hyllade seed-fonderna (tidiga fonderna) på senare år, Passion Capital i England, har merparten av sin finansiering genom statliga medel, men ses allmänt som en privat fond och agerar som en sådan. De har för övrigt investerat i svenska Flattr.

En stor del av investerarna i riskkapitalfonder kommer från pensionsförvaltare. Internationellt, och speciellt i USA, är dessa i första hand privata. I och med att vårt pensionssystem i betydligt större utsträckning är statligt, så är det inte något märkligt om de statliga förvaltarna hade en del av sina investeringar i sådana fonder också. Tyvärr lyckades 6:e AP-fonden göra bort sig kapitalt inom det området, så den dörren är i alla fall tillfälligtvis stängd.

Vi får se vad som kommer fram både från Alliansen, (s) och kanske (mp) i dessa frågor. Det är i alla fall helt klart positivt att de får en såpass stor uppmärksamhet. Låt oss hoppas att det blir mer konstruktiva diskussioner än pajkastning framöver!